Nu sitter jag och väntar på att potatisarna i min gulaschsoppa à la fröken Lovisa Lugnegård ska bli mjuka. Ja, jag vet att klockan passerat halv tre och att det egentligen är lite sent att äta lunch men går man upp elva så skjuter man ju lite på hela dagen. Dessutom äter de mycket senare i det här landet, och man ska ju ta seden dit man kommer.
Iallafall. Det jag tänkte berätta (eller erkänna?) är att jag alltid passar på att laga mat på dagen när Séverine är på jobbet. Detta av två anledningar:
1. Jag tränar oftast på kvällen, så när jag kommer hem sent och är trött och hungrig är det trevligt att hitta något att värma i kylskåpet.
2. Av någon outgrundlig anledning ser det oftast ut som tredje världskriget utkämpats i det stackars kök jag lagat mat i. Och även om jag alltid städar upp efter mig vill jag helst bespara Séverine den synen. Idag var, till exempel, det vita kakelgolvet i köket fullt av splashade tomatkonserver. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det hände iallafall när jag skulle klippa upp kartongen med tomaterna och nog råkade hålla lite hårt om den för de sprätte ut på min vita tröja och rann nerför benet och foten och dessutom nerför diskmaskinen och hälften av diskbänken. Hoppsan. Sen kan faktiskt inte jag rå för att vi har så små skärbrädor att man inte får plats på dem och istället måste breda ut lökskal över hela diskbänken som man kanske sedan råkar häva ner på golvet. Hoppsan där med.
Nu är iallafall köket rent och fint igen. En halv hushållspappersrulle senare. För nej, här har man minnsann inga disktrasor att torka upp saker med. Jävla u-land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar