Nu har jag varit på littearaturföreläsning och det gick BRA. Inte halvbra, inte sådär utan bra, över förväntan. Läraren pratade fort som sjutton men jag hängde med på nästan allt han sa om 1800-talet och romantiken och Viktor Hugo och någon annan författare som tydligen dött av solsting (?). Jag och Lisa kände oss riktigt stolta när vi gick därifrån, det var trots allt en riktig föreläsning för franska studenter på universitetet och vi lyckades till och med förstå ordet précoce (som läraren använde för att beskriva Hugo). Det betyder brådmogen och den enda anledningen till att vi kunde det var att vi slagit upp det tidigare under dagen när det förekom i en av våra övningsmeningar för grammatik. Nu kanske det inte var jätteintressant för er att veta, men vi jublade lite inombords när vi satt där på våra hårda trästolar och låtsades att våra föräldrar också tilltalades med monsieur och madame och att vi ätit en croissant till frukost.
Och som om inte det vore nog ska jag som sagt gå på bio med Julia och Nicklas ikväll.
Till och med kattjäveln, som annars för ett ständigt krig mot mina tår, ligger tyst och snäll och spinner bredvid mig. Kanske att jag blir tvungen att slopa suffixet -jäveln och bara kalla honom katten. Vart är världen på väg egentligen, pessimisten i mig blir ju lite orolig.
Och just det, på vägen hem från skolan kom vi på en av de nyaste spårvagnrna där de har små miniskämar som visar allt från nyheter till temperatur och horoskop. Tydligen är jag som tvilling oövervinnerlig (eller var det oemotståndlig?) just idag. Bara en sån sak.
Du är väl helt underbar älskade dotter!
SvaraRadera