Helt plötsligt kramas jag och de flesta av mina kompisar när vi träffas. Har kommit på att det beror på att många av oss bor på olika ställen, inte träffas lika ofta som vi brukade och nog därför passar på att kramas när vi kan för man vet aldrig när man ses nästa gång. Lite sorgligt men mest fint.
Om jag skulle vara inblandad i en olycka eller något typ av brott skulle jag i tidningsnotiser benämnas som "den 20-åriga kvinnan" och inte som ungdom, barn eller flicka. Kanske är man vuxen nu.
Ja, varför tror du att jag jämt pussar och kramar dig när du går utanför dörren när du är hemma?
SvaraRadera