Hejdå Luxemburg

Idag är det min sista dag på kontoret och mina sex månaders praktik är över. Det ska bli skönt att komma hem till Sverige igen, men jag kommer allt sakna Luxemburg och framförallt arbetet på enheten och alla kollegorna. För att summera det här halvåret har jag gjort en liten lista över saker som är utmärkande för Luxemburg.

- Det finns ett språk som heter luxemburgska. Låter som en konstig blandning av tyska och franska. Har lärt mig tre ord - moien (hej), adi (hejdå) och merci (tack). Det sista är ju samma som på franska men uttalas som på tyska, dvs som någon som inte kan prata franska.

- Kollektivtrafiken i Luxemburg är både bra och dålig. Bra för att du kan köpa en dagsbiljett för 4 euro och sedan åka ALLA bussar och tåg i hela landet hur mycket du vill under den dagen. Dålig för att det ALLTID är fullt med trafik på vägarna på morgonen och resan in till stan tar mer än dubbelt så lång tid som den gör på kvällar och helger.

- Luxemburgarna är trevliga. De pratar, förutom de officiella språken luxemburgska, franska och tyska, dessutom ofta bra engelska. Vilket är mer än man kan säga om fransmännen som är betydligt otrevligare och så övertygade om sitt egets språk överlägsenhet att de inte bryr sig om att lära sig något annat.

- Det finns inga gamla bilar i Luxemburg, bara nya, blänkande. Har man ett högavlönat jobb på parlamentet, kommissionen eller valfri bank vill man kanske inte köra omkring i en rostig Volvo V40.

- Alla barn och ungdomar har väldigt snygga glasögon, ofta svarta stora bågar med lite retrokänsla. Stilpoäng!

- Luxemburg måste vara landet med sämst väder i hela världen. Eller åtminstone Europa. Snö, kyla, regn, dimma och blåst som går genom märg och ben. Trodde jag skulle få njuta av lite värme här nere på kontinenten.

- Nästan alla livsmedelsprodukter i Luxemburg är importerade, förutom typ mjölk (som kommer från märket Luxlait), öl och vin (om man nu ska räkna de två senare som livsmedel). De tre mest kända luxemburgska ölsorterna är Battin, Bofferding och Diekirch.

- Att gå på bio i Luxemburg är billigare i Sverige (mellan 7 och 10 euro). Däremot kan man inte köpa platsbiljetter, så vill man sitta på mittenraden får man komma i tid!

- På söndagar är nästan allting stängt. Mataffärer också. Förutom första (eller möjligtvis sista?) söndagen i varje månad, då affärerna lyxar till det och har öppet några timmar  mitt på dagen. Generöst.

- För att vara Europas bankhuvudstad tar de påfallande sällan kort på restauranger och barer. Alltså är det praktiskt att alltid ha några eurosedlar i plånboken.

- Förutom diverse EU-byggnader och bankerna är slotten utmärkande för Luxemburg. Finns överallt!

Finbesök

Om en sisådär två timmar åker jag in till stan för att hämta upp Julia som kommer hit på besök. Mycket bra födelsedagspresent.

Marocko

Marockoresan slutade för min del inte särskilt roligt (tre nätter på sjukhus i Frankfurt efter att ha spytt hela flygresan hem på grund av matförgiftning), men innan dess hann jag och Stina med en del trevligheter.

Paris

 Förra helgen var jag i Paris!

Tog turistkort vid Notre Dame.

 Kollade på tulpaner i Jardin du Luxembourg (vilket ju är ett passande namn!).

Trängdes med tusen andra utanför Louvren.

Åt på trevliga restauranger och promenerade tillbaka till hotellet längs kanalen.

 Tog - såklart - metron till Eiffeltornet.

En mycket trevlig weekend i den franska huvudstaden.

En vecka i Göteborg

I måndags kom jag hem från en vecka i Göteborg (och Mariestad). Hann bland annat med att sitta på uteserveringar, steka pannkakor, kolla på älgar och dricka öl på Andra Lång. Mycket bra semester!

Maastricht

I fredags tog jag och Stina tåget till Maastricht för att åka på minisemester.

 Vi checkade in på vårt (fyrstjärniga!) hotell och gick längs floden Maas mot centrum.

Där såg vi bland annat en röd kyrka, som enligt en nederländsk bekant i Luxemburg målades med färg med oxblod på medeltiden.

Rådhuset. 

Vi gick vidare till ett ställe vi blivit tipsade om - en gammal katedral som gjorts om till bokaffär och café.

Maffig lokal!

De hade till och med en liten engelskspråkig avdelning, så jag passade på att köpa en ny bok.

Maastricht var ganska grått och blåsigt, men mysigt ändå.

Staden har runt 120 000 invånare. Och ungefär en miljon cyklar.

Sen var det dags att vara kulturella. Vi gick på konstmuseum!

Lärde oss om ryska konstnärer.

Och beundrade självporträtt.

Efter två nätter var det dags att säga hejdå till Nederländerna och ta tåget hem igen.

När den här bilden togs hade jag ingen aning om att vi skulle få åka ersättningsbuss istället för tåg, missa vårt byte och att jag därför också skulle missa min sista buss hem och ta en taxi för 40 euro. Så kan det gå!

Kasematter

Idag blev det en tripp till stan för att kolla på Luxemburgs kasematter (vilket jag idag lärde mig är det svenska ordet för engelskans casemates), det vill säga en sorts slingrande tunnlar i ett berg/en fästning där militären kunde gömma sig och avfyra kanoner. Tyvärr tyckte båda Stina och jag att kasematterna var aningen överskattade och vi kom fram till att det nog hade behövts en guide för att göra promenaden intressant. Jag tog i alla fall några bilder, så här får ni se en del av Luxemburgs äldsta stadsdelar.